Jag har genom åren fått träffa många människor med stora idéer och ambitioner.
Ibland börjar det med ett möte där jag egentligen bara ska lyssna.
Jag minns särskilt ett tillfälle då jag blev inbjuden som rådgivare till ett bolag som ville diskutera sin framtid och möjligheterna att ta in externt kapital.
De började berätta om verksamheten, sina planer och vad de ville åstadkomma.
Och där satt jag.
Lyssnade, funderade och kände hur tankarna började ta form.
Jag tycker om just de där ögonblicken. När människor berättar om något de verkligen tror på, när engagemanget märks och man nästan kan se framtiden framför sig genom deras ögon.
Samtidigt börjar min egen värld växa fram.
Har de tänkt på det här? Vad händer om vi gör så? Vilka möjligheter har vi ännu inte upptäckt? Och hur skulle en investerare se på allt detta?
Det är nästan som att vara serietecknare.
Först finns några figurer och en berättelse. Sedan börjar sammanhangen växa fram. Nya möjligheter dyker upp, alternativa vägar tar form och plötsligt har vi börjat fylla ett helt seriealbum.
Ruta för ruta. Sida för sida.
Skillnaden är förstås att det här är verkligheten. Ett företag, människor, kapitalbehov och beslut som kan få stor betydelse för framtiden.
Samtalet kom att handla om betydligt mer än själva kapitalanskaffningen.
Om hur bolaget skulle förberedas för externa ägare, vilka investerare som kunde vara relevanta och hur affärsplaner och kapitalbehov kunde utvecklas till ett genomarbetat beslutsunderlag.
Det är i sådana situationer jag trivs som rådgivare. När jag får använda min erfarenhet, se nya perspektiv, bidra till att utveckla möjligheterna och hjälpa till att omsätta idéer i konkret arbete.
Men det finns också en annan sida av mig som nog betyder minst lika mycket.
Jag tycker om människor.
Deras berättelser, drivkrafter och ibland helt oväntade sätt att se på världen.
Och jag tycker om att dela med mig.
Jag brukar lite skämtsamt kalla det omvänd prestige. Att inte själv behöva stå i rampljuset, utan bidra till att andra får möjlighet att bli stjärnorna.
För mig handlar rådgivning inte bara om analyser, affärsplaner och beslut.
Det handlar också om att vara närvarande. Att lyssna, förstå och engagera sig i det som betyder något för andra.
Det är nog därför jag fortfarande uppskattar det där första mötet så mycket.
Man vet sällan exakt vart ett samtal kommer att leda.
Men ibland börjar något betydelsefullt med att människor sätter sig ned och verkligen lyssnar på varandra.
Och kanske är det just det som är konsten.
The art of being there.
/Joakim
